Vilken söndag i Motala Sporthall!
När katten är borta dansar gnagarna på bordet, heter det. Det ordspråket besannades verkligen inder damernas dag i Östgöta Innefotboll Cup igår! I krassliga LFC-kattens frånvaro tog många chansen att sticka upp och gladast bland mössen var de gulvitklädda från Kisa BK som tog hem hela rasket! Mer om Kisa följer nedan.
2009 års upplaga av ”Borencupen” liknade ingen annan. Det blev, när finalomgången drog igång, en tuff och mycket jämn kamp mellan kandidaterna och överraskningarna haglade. Inte mindre än fyra matcher gick till förlängning med time out-regler, vilket är unikt. Här kommer en sammanfattning enligt årskrönikemodellen över årets damcup.
Turneringens
…chock kom kvällen före avspark, då Linköpings FC meddelade, att spelarbristen var akut. Man hade inte fler spelare friska och tillgängliga än att det hade gått att stoppa in dem i en liten Mazda. Eftersom farmarregler med spelarlån faller bort i cupsammanhang var det bara att kasta in handduken. De flesta blev förvånade, en del blev arga och misstänksamma över elitlagets beslut, men virus och baciller styr inte ens klubbpampar över. Det tisslades och tasslades om ”skandalen” på läktare och vid varmkorvstationer. Sedan insåg ju många, att här öppnade det sig möjligheter för en damcup där inte ena finallaget var givet på förhand. Inombords var det nog många som tänkte ”tack, LFC!”
…suveräna segrare blev som sagt brudarna från Kisa vars matchdräkt ger härliga associationer till den där glassen med ägglikör och vanilj. Lysande gult och vitt, alltså. I det här dussinet var alla hjältar, som spelmässigt lyfte sitt division 4-lag(!!) minst två steg högre. Nya Söderettanlaget Linköping Kenty DFF besegrades med 3-2, och sedan gick det av bara farten fram till finalen. BK Tinnes blev avsågade i kvartsfinalen och i semin fick hemmafavoriterna Boren A stryka på foten.
Nästan alla finaler blev till rysare, men höjdpunkten kom strax för midnatt då Kindabygdens amazoner intog arenan tillsammans med tuffa Smedby AIS, kanske inte lika stora sensationer. I hårda närkamper hamnade lagen i ett ställningskrig efter första ”halvleken”. Då hade Smedbys Emma Kanerva chockat Kisa med ett snabbt ledningsmål, som dock Viktoria Karlson skulle reducera till 1-1. Viktoria kom att bli både matchens målspottare och lirare med ytterligare två mål, medan SAIS´ Sara Franzén räddade tillställningen med att göra både 2-2 och 2-3. Då vägde matchen till norrköpingstjejernas favör – motståndarna verkade lite sega efter att ha varit igång sedan klockan 8 på morgonen. Viktoria Karlssons tredje mål utjämnade och när ordinarie slutsignal ljöd visste alla att det skulle bli en olidligt spännande ”sudden”.
Domaren blåste och Kisas Emma Svensson klippte till, bollen gick rakt igenom motståndarförsvaret och precis in vid målvaktens högra hörn. 3 sekunder tog det. Lyckan var gränslös bland ”gulingarna” från Kisa. Det bör ha tjoats en hel del också hemma på byn i natt, kan tänkas!
…förlorare med hedern i behåll: Smedby AIS. Snopet, snopet, förstås – men saisarna blev allt bättre och säkrare under turneringens gång och det bådar ju gått inför seriesäsongen som väntar. Här finns matchvinnare som nyss nämnda Emma Kanerva, Ida Kregert-Blomstrand, Lisa Moberg eller målfarliga Therese Sigurdsson. Dessutom blev ”the mean black machine” bäst i sta’n, sedan först ett blekt Eneby försvann (var det något virus?) och sedan omskrivna Norrköpings DFF fintades bort av Smedby.
…överraskning hoppades vi nog litet till mans att NDFF skulle bli. Den nygamla kombinationen med erfarna Saltängenspelare som stomme var förvisso duktiga, men ojämna. Det gick bra under gruppspelet: 6-0 mot LSW A och 4-1 mot Linghems SK, däremellan 1-1 i en allmänt dålig match mot ”laget som aldrig ger upp”, dvs Lotorps IF. I kvartsfinalen märktes också, att det finns mycket att fila på innan man på allvar kan sturska upp sig mot Smedby. Det finns dock många ljuspunkter!
…Sandra Karlsson: Sandra Karlsson! Här har vi kvalitetsprodukten från Gusums bruk som slipades till under åren i Saltängens BK. Sandra återvände till Peking efter en säsong i Norretttans Eskilstuna United till gamla kamrater i Norrköpings DFF och hon har mognat överlag. Snabbheten, fintningarna, tillslaget – ja, allt har förbättrats, samtidigt som kroppen tycks ha blivit hårdare. Hon är spelaren som kan ta NDFF (eller vad det kommer att kallas i framtiden) mot höjderna!
…näst mest saknade efter LFC: Trognaste och hängivnaste Saltängen- och NDFF-supportern ”Bosse Buss”, som tyvärr saknades på läktaren i Motala. Inga glada hejarop från Bosse, därför gick det kanske som det gick för DFF.
…flitigaste myra: ”Myran” i Smedby. Inte nog ned att hon coachade sitt lag fram till final, hon skulle dessutom försörja nyhetstörstande norrköpingsbor med ett konstant flöde av ställningsrapporter från sporthallen. Hon klarade båda uppdragen galant, men bör befinna sig i en dvalliknande sömn några dagar framåt…
…flopp: Nyvordna division 1-laget Linköping Kenty DFF, som alla trodde skulle försvara färgerna för damfotbollen i Linköping denna söndag. Så blev det icke. Stelt, oinspirerat och målsnålt i de två första matcherna och därför var laget piskat att göra minst 14 mål mot turneringens slagpåse, Degerön/Godegårds IF. Så tjejerna satte för säkerhets skull hela 15 strutar på 15 minuter bakom den stackars övergivna keepern i motståndarmålet! Klart för kvartsfinal och en samfälld lättnadens suck hördes från Linköpings hörn.
Motståndare i ”kvarten” blev hemmagunstlingarna, Borens damer. Det var inget lyckat motståndarval. Boren klädde fullkomligt av LKDFF, som agerade som ett korplag och blev till rundningsmärken för de rödblå vinnarskallarna i Boren. Vad hände egentligen med kentyiterna under det fyra timmar långa speluppehållet? För mycket pizza och för lite vila? Kom igen, LKDFF!
…lirare, alla kategorier: Hanna Gustafsson, Kisa BK! Hon är bara någon tvärhand hög, vilket ger låg tyngdpunkt och bra balans. Hanna är vidare mycket löpstark, springer hela tiden, är som en osalig ande innan hon får hoppa in i spelet igen. Lilla ”HG”, som hon kallas, är hal som forward och slinker lätt igenom storvuxna försvar – och det får hon inte tillåtas göra, för då blir det oftast mål! I årets ”Boren” svarade HG för fina soloprestationer och blev flerfaldig poängräddare och matchvinnare åt sitt lag.
…tordönsstämma: Den ledare i ett gruppspelslag (säger inte vilket) som kommenderade sina trupper med en röst som fick väggarna att skaka. Vet inte om tjejerna blev uppeppade eller uppskrämda.
…prestation utanför spelplanen stod som vanligt arrangören för. Borens IK, med alla sina hundratals frivilliga händer, fick det extra svettigt dagen under lördagen sedan LFC avanmält sig. En lucka måste täppas till och det fixade man genom att snabbuppsätta laget Boren IK C. Det ringdes runt väldeliga under dagens lopp och dussinet damer, veteraner såväl som utvecklingsspelare, fick veta att de nu ingick i klubbens tredje representationslag i cupen. Boren C kämpade väl efter förutsättningarna, gjorde kämpainsatser, men man kan förmoda att det värker i mångas ben så här dagen efter!
Rufus
________________________________________________________
2009 års upplaga av ”Borencupen” liknade ingen annan. Det blev, när finalomgången drog igång, en tuff och mycket jämn kamp mellan kandidaterna och överraskningarna haglade. Inte mindre än fyra matcher gick till förlängning med time out-regler, vilket är unikt. Här kommer en sammanfattning enligt årskrönikemodellen över årets damcup.
Turneringens
…chock kom kvällen före avspark, då Linköpings FC meddelade, att spelarbristen var akut. Man hade inte fler spelare friska och tillgängliga än att det hade gått att stoppa in dem i en liten Mazda. Eftersom farmarregler med spelarlån faller bort i cupsammanhang var det bara att kasta in handduken. De flesta blev förvånade, en del blev arga och misstänksamma över elitlagets beslut, men virus och baciller styr inte ens klubbpampar över. Det tisslades och tasslades om ”skandalen” på läktare och vid varmkorvstationer. Sedan insåg ju många, att här öppnade det sig möjligheter för en damcup där inte ena finallaget var givet på förhand. Inombords var det nog många som tänkte ”tack, LFC!”
…suveräna segrare blev som sagt brudarna från Kisa vars matchdräkt ger härliga associationer till den där glassen med ägglikör och vanilj. Lysande gult och vitt, alltså. I det här dussinet var alla hjältar, som spelmässigt lyfte sitt division 4-lag(!!) minst två steg högre. Nya Söderettanlaget Linköping Kenty DFF besegrades med 3-2, och sedan gick det av bara farten fram till finalen. BK Tinnes blev avsågade i kvartsfinalen och i semin fick hemmafavoriterna Boren A stryka på foten.
Nästan alla finaler blev till rysare, men höjdpunkten kom strax för midnatt då Kindabygdens amazoner intog arenan tillsammans med tuffa Smedby AIS, kanske inte lika stora sensationer. I hårda närkamper hamnade lagen i ett ställningskrig efter första ”halvleken”. Då hade Smedbys Emma Kanerva chockat Kisa med ett snabbt ledningsmål, som dock Viktoria Karlson skulle reducera till 1-1. Viktoria kom att bli både matchens målspottare och lirare med ytterligare två mål, medan SAIS´ Sara Franzén räddade tillställningen med att göra både 2-2 och 2-3. Då vägde matchen till norrköpingstjejernas favör – motståndarna verkade lite sega efter att ha varit igång sedan klockan 8 på morgonen. Viktoria Karlssons tredje mål utjämnade och när ordinarie slutsignal ljöd visste alla att det skulle bli en olidligt spännande ”sudden”.
Domaren blåste och Kisas Emma Svensson klippte till, bollen gick rakt igenom motståndarförsvaret och precis in vid målvaktens högra hörn. 3 sekunder tog det. Lyckan var gränslös bland ”gulingarna” från Kisa. Det bör ha tjoats en hel del också hemma på byn i natt, kan tänkas!
…förlorare med hedern i behåll: Smedby AIS. Snopet, snopet, förstås – men saisarna blev allt bättre och säkrare under turneringens gång och det bådar ju gått inför seriesäsongen som väntar. Här finns matchvinnare som nyss nämnda Emma Kanerva, Ida Kregert-Blomstrand, Lisa Moberg eller målfarliga Therese Sigurdsson. Dessutom blev ”the mean black machine” bäst i sta’n, sedan först ett blekt Eneby försvann (var det något virus?) och sedan omskrivna Norrköpings DFF fintades bort av Smedby.
…överraskning hoppades vi nog litet till mans att NDFF skulle bli. Den nygamla kombinationen med erfarna Saltängenspelare som stomme var förvisso duktiga, men ojämna. Det gick bra under gruppspelet: 6-0 mot LSW A och 4-1 mot Linghems SK, däremellan 1-1 i en allmänt dålig match mot ”laget som aldrig ger upp”, dvs Lotorps IF. I kvartsfinalen märktes också, att det finns mycket att fila på innan man på allvar kan sturska upp sig mot Smedby. Det finns dock många ljuspunkter!
…Sandra Karlsson: Sandra Karlsson! Här har vi kvalitetsprodukten från Gusums bruk som slipades till under åren i Saltängens BK. Sandra återvände till Peking efter en säsong i Norretttans Eskilstuna United till gamla kamrater i Norrköpings DFF och hon har mognat överlag. Snabbheten, fintningarna, tillslaget – ja, allt har förbättrats, samtidigt som kroppen tycks ha blivit hårdare. Hon är spelaren som kan ta NDFF (eller vad det kommer att kallas i framtiden) mot höjderna!
…näst mest saknade efter LFC: Trognaste och hängivnaste Saltängen- och NDFF-supportern ”Bosse Buss”, som tyvärr saknades på läktaren i Motala. Inga glada hejarop från Bosse, därför gick det kanske som det gick för DFF.
…flitigaste myra: ”Myran” i Smedby. Inte nog ned att hon coachade sitt lag fram till final, hon skulle dessutom försörja nyhetstörstande norrköpingsbor med ett konstant flöde av ställningsrapporter från sporthallen. Hon klarade båda uppdragen galant, men bör befinna sig i en dvalliknande sömn några dagar framåt…
…flopp: Nyvordna division 1-laget Linköping Kenty DFF, som alla trodde skulle försvara färgerna för damfotbollen i Linköping denna söndag. Så blev det icke. Stelt, oinspirerat och målsnålt i de två första matcherna och därför var laget piskat att göra minst 14 mål mot turneringens slagpåse, Degerön/Godegårds IF. Så tjejerna satte för säkerhets skull hela 15 strutar på 15 minuter bakom den stackars övergivna keepern i motståndarmålet! Klart för kvartsfinal och en samfälld lättnadens suck hördes från Linköpings hörn.
Motståndare i ”kvarten” blev hemmagunstlingarna, Borens damer. Det var inget lyckat motståndarval. Boren klädde fullkomligt av LKDFF, som agerade som ett korplag och blev till rundningsmärken för de rödblå vinnarskallarna i Boren. Vad hände egentligen med kentyiterna under det fyra timmar långa speluppehållet? För mycket pizza och för lite vila? Kom igen, LKDFF!
…lirare, alla kategorier: Hanna Gustafsson, Kisa BK! Hon är bara någon tvärhand hög, vilket ger låg tyngdpunkt och bra balans. Hanna är vidare mycket löpstark, springer hela tiden, är som en osalig ande innan hon får hoppa in i spelet igen. Lilla ”HG”, som hon kallas, är hal som forward och slinker lätt igenom storvuxna försvar – och det får hon inte tillåtas göra, för då blir det oftast mål! I årets ”Boren” svarade HG för fina soloprestationer och blev flerfaldig poängräddare och matchvinnare åt sitt lag.
…tordönsstämma: Den ledare i ett gruppspelslag (säger inte vilket) som kommenderade sina trupper med en röst som fick väggarna att skaka. Vet inte om tjejerna blev uppeppade eller uppskrämda.
…prestation utanför spelplanen stod som vanligt arrangören för. Borens IK, med alla sina hundratals frivilliga händer, fick det extra svettigt dagen under lördagen sedan LFC avanmält sig. En lucka måste täppas till och det fixade man genom att snabbuppsätta laget Boren IK C. Det ringdes runt väldeliga under dagens lopp och dussinet damer, veteraner såväl som utvecklingsspelare, fick veta att de nu ingick i klubbens tredje representationslag i cupen. Boren C kämpade väl efter förutsättningarna, gjorde kämpainsatser, men man kan förmoda att det värker i mångas ben så här dagen efter!
Rufus
________________________________________________________
